Dieter hit, 2 pass om dagen dit, halvt avklädda selfies här och en förvirrad individ där. Vi är just nu mitt uppe i en otrolig hets, en träningshets, hälsohets, en ”jag-mår-bäst-hets” där alla ständigt kämpar för att bli bara lite bättre, lite starkare, lite snabbare och lite snyggare. Halva sveriges tränings-befolkning ska ställa upp i en fitnesstävling och även de som inte ska det går på en extremdiet för att få den ”perfekt deffade kroppen”. Men hur många av dessa människor har stannat upp, tagit en titt på sig själva och frågat varför de är så förbannat missnöjda med sig själva att de vill förändra precis allt? Hur många har tagit sig tiden att fundera över varför de springer frenetiskt i ett ekkorrehjul för att uppnå denna perfektion?

Jag säger självklart inte att det är så för alla, vissa kanske har kroppsbyggning som en hobby, älskar att forma kroppen, utmana kroppen och vara SNYGGA. För det är väl ändå i slutänden det bodybuildning handlar om. Estetiskt snygga, symmetriska kroppar. Utseende fixering. Men jag tror att det är en minoritet av dessa som faktiskt gör det för att de älskar sporten, och samtidigt älskar sig själva. Jag tror också att det är en majoritet som blandat ihop bodybuilding med HÄLSA.

Varför kan vi inte lämna över det extrema: tävlingen, dieterna och de överdrivet många träningspassen till den lilla minoritet som faktiskt har det som en innerlig hobby? Precis som att andra älskar att sjunga och därför försöker göra en karriär på den fronten, eller de som gillar att laga mat och blir jätteduktiga inom just det området. Bodybuilding ska inte vara en ”trend” eller något alla hakar på för att det är så jävla hälsosamt? Bodybuilding är allt utom hälsosamt. Det är inte hälsosamt att pendla upp och ner i vikt. Det är inte hälsosamt att ligga på en extremt låg fettprocent där man fryser, är tjurig och mår rent ut sagt förjävligt. Det är inte hälsosamt att väga precis allt man äter och det är inte hälsosamt att äta en väldigt ensidig kost.

Jag tycker att det är viktigt att inse, fundera och reflektera över varför det är så himla viktigt. Varför vi tror att träningen går dåligt bara för att vi inte har ett 6-pack. Varför vi blir frustrerade när vi inte ser ut som bikini fitness tjejerna eller body buildning killarna. Varför vi blir ”irriterade på kroppen” för att den inte gör precis som vi vill, inte ser ut precis som vi vill. ANDAS. Alla har olika gener, olika förutsättningar och OLIKA MÅL. Varför kan det inte bara få vara så? Varför kan vi inte ta ett steg tillbaka och inse att vi inte måste träna 2,3,4 pass om dagen, att vi inte måste äta osaltad broccoli, ris och torsk till alla måltider och att vi inte måste tävla i bodybuilding? Varför kan vi inte bara få träna för att det är så förbannat jävla roligt? Äta nyttig mat, men VARIERAT för att kroppen då fungerar optimalt? Träna två pass den dagen vi har så jävla mycket energi och kanske verkligen VILL göra det, men också vila i en dag eller en vecka när kroppen inte är på topp eller livet är fullt av andra grejer? Varför kan vi inte bara träna för endorfinerna, för lyckan, för den fantastiska känslan av att känna sig stark och frisk.

Jag vet hur det är. Jag har själv varit där, och kanske till viss del faktiskt bidrar till hetsen. Det är inte min mening! Jag vill inte tävla i bodybuilding och jag vill inte uppmuntra andra att göra det. Jag vill inte pressa min kropp till bristningsgränsen så som jag gjorde när jag hade anorexia. När jag åt ensidigt och för lite. När jag låg på en extremt låg fettprocent, så pass att min kropp tog stor skada. När jag sabbade hela min förbränning och ämnesomsättning genom att pendla upp och ner i vikt. När jag ”friskförklarad”, föll för hetsen och hade tankar om att tävla.. Jag insåg någonstans på vägen att jag bara hade bytt ut en ätstörning mot en annan och det var inte heller hälsosamt. Att jag, som så många andra, föll offer för hetsen. Jag fick tänka om, erkänna mitt misstag och börja om.

Jag tränar för att jag älskar det.

Jag äter bra, ”nyttig” mat som ger min kropp den energi den behöver för att jag ska klara av min vardag på bästa sätt och orka prestera. Jag fotar min mat och lägger upp selfies i träningskläder men jag försöker göra det på ett ärligt sätt för att visa på min glädje och min kärlek till både mat och träning. Jag vill inte hetsa någon till att äta mindre eller träna mer. Jag vill uppmuntra folk till att göra aktiva val för deras hälsa. Men jag vill också visa på att allt inte är en dans på rosor. Inte för någon. Inte ens för mig som har en instagram med nästan 40 000 följare, med matbilder och gymselfies och en fasad som verkar perfekt. Jag vill visa på den psykiska hälsan, men också ohälsan. Jag vill prata om det vackra, men också det fula. Jag vill vara mänsklig och jag vill att ni följer min blogg just av den anledningen. Men kan vi snälla, tillsammans, ta ett steg tillbaka och erkänna att det har gått för långt. Kan ni som läser detta, tillsammans med mig, tänka efter, fundera och reflektera. Gå emot hetsen och förespråka balansen.

Kan vi tillsammans ANDAS.

10 Comments

  1. Bland det bästa jag läst på länge. Håller med till punkt och pricka. Jag vet vad du menar, jag har själv varit där du varit fast i anorexia. Det är helt galet vad all hets påverkar människor. Fler människor borde tänk om och tänka rätt, precis som du skriver. All cred till dig! KRAM

    • admin Reply

      Tack, vad kul att höra! Det är lite som att gå i motvind ibland, men jag tänker att även om jag inte kan förändra någons beteende på en gång – kanske jag kan så ett frö, eller ge någon en tankeställare. Tack igen för de fina orden!

  2. Hej! Du skrev ned precis det som jag känner. Så trött på att se vart annan instagramkonto så ser man tjejer/killar som ska deffa osv bara för att snabbare komma i form. Det är tragiskt att det har blivit en trend och vill bara skrika ut ta det lugnt kroppen är en fantastiskt maskin den kommer reparera men det tar tid, precis som allt annat vill människor ha allting JUST NU!

    • admin Reply

      Jag håller fullständigt med om att det är tragiskt, och som du säger måste vi bara ta det lugnt och ge kroppen tid, acceptans och kärlek!

  3. vad bra du skriver! håller med om att bodybuilding inte är hälsosamt. det är bra att trådsmala kroppsidealet har byts ut till mer sund och musklös kroppsideal. men varför tycker så många att bodybuilders sk tävlingskondition= hälsosam kropp? bland dem många unga tonårstjejer. det börjar redan vara farligt om en 12årig tycker det är en kropp att sträva efter. det är inte heller rekommenderat att en ex anorektiker börjar tävla i Fitness. träning, mat och kroppsfixering får inte bli hela livet. men det är emellan också svårt, när man gillar träna så mycket och alla kan inte acceptera det. vad tycker du man borde då göra? strunta i om föräldrarna eller vännerna kritiserar sina mat/träningsvanor? jag prioriterar träningen högt, ofta utesluter sociala tillfällen pga att gå och träna.

    • admin Reply

      Åh tack! Ja precis, bodybuilding är inte hälsosamt och det bör inte vara ett ideal att sträva mot – SPECIELLT inte efter en ätstörning. Jag tycker att det viktigaste är att finna balans och själv veta varför man tränar. Det måste vara lagom och inte som en kompensation eller för att man vill förändra sig. Har du haft en ätstörning ska du lyssna och vara observant på vad dina nära och kära säger. Träning ska vara EN DEL av livet, inte hela livet och när man börja prioritera bort andra saker – så som att umgås med vänner och familj osv – bör man tänka till en gång till.

  4. Tack för att du skrev detta! Jag behövde läsa detta precis JUST NU! Du sätter ord på dom tankar jag har haft länge, men som börjar bli påverkade av den enorma hets som är.

    Jag har svårt att komma igång med träning för tillslut tar mina hjärnspöken över att jag ger upp, den dödar min träningsglädje totalt. Nu ska jag fightas som aldrig förr, min träning ska bli en chans att andas ut, slappna av, känna endorfinet flöda och den glädje och välbefinnande jag faktiskt känner genom att röra på mig. Tack för du är du! Fortsätt så, jag behöver ambassadörer som du och är övertygad om att flera gör det! KRAM

    • admin Reply

      Vad glad jag blir att det berör dig. Det är jätteviktigt att träningen blir någonting positivt och INTE ångestladdat. Tack själv, för de fina orden. Ta hand om dig! KRAM

  5. wonderful submit, very informative. I wonder why the other experts of this sector do not
    notice this. You must continue your writing. I am sure, you’ve a great readers’ base already!

  6. I absolutely love your website.. Great colors & theme. Did you make
    this website yourself? Please reply back as I’m attempting to create my own website and would like to learn where you got this from or just what the theme is called.
    Appreciate it!

Write A Comment