Här är jag igen - Antonia Eriksson

Det slutar vara kul ibland. Skrivandet. Ibland tar det bara stopp och jag lyckas inte formulera någonting som känns bra nog att publicera för hela världen att se. Det gäller nämligen inte alla typer av skrivande, då det mer eller mindre alltid med mig på något sätt. Men just det offentliga skrivandet, det som tillslut kommer nå någon annan, som har som syfte att beröra, starta en dialog eller provocera. Det kommer liksom inte ut, och tiden bara tickar på och tillslut känns bloggen som historia.

Men sen vänder det.

Jag slås av någonting jag vill berätta, lyfta eller kommentera. Någonting som  måste ut på ett eller annat sätt. Någonting jag behöver vädra. Och så kommer jag på mig själv med att skriva in adressen till min blogg och trycka på ”nytt inlägg”. Och helt plötsligt är jag tillbaka här igen.

Vi får se hur länge jag blir kvar den här gången. Det tenderar att aldrig blir som jag tänkt och jag försöker därför hålla mig från att ”lova något” eller sätta någon form av press på mig själv den här gången. Istället skriver jag bara, när det är kul och så länge det känns kul.

Jag hoppas ni vill hänga med.

Write A Comment

English English Swedish Swedish