Beslutet är fattat och nu är det bara de sista pusselbitarna som måste falla på plats. Jag ska ta steget. Jag ska flytta tillbaka till Stockholm.

Det känns så jävla stort, läskigt och skrämmande men samtidigt härligt, roligt och spännande. Magkänslan säger verkligen att det här är rätt val, trots att jag fortfarande känner mig lite bränd efter senaste rundan upp till Stockholm. Men den här gången kommer det att bli annorlunda, det har jag lovat mig själv, och jag kommer göra allt i min makt för att se till att det blir det. Jag kommer se till att det blir så jävla bra.

Det finns mycket som måste fixas innan jag flyttar upp  ”på riktigt”  och därför är det mycket planering och förberedelser som står på schemat den kommande tiden.

Jag kommer börja jobba lite smått i oktober, men det ”offentliga” startskottet sker  först november då jag flyttar upp och börjar jobba heltid. Min lägenhet får jag troligtvis  inte tillgång till förrän december/januari så fram tills dess får jag förlita mig på (och vara en mindre börda för)  vänner och bekanta vars soffor jag fått tillåtelse att sova på. Men förhoppningsvis kan både de och jag stå ut med det en kortare period.

Jag har fått två jobb som jag verkligen vill ha. Det ena på en helt fantastisk restaurang med tillhörande fantastiska bar där jag verkligen kan se stora utvecklingsmöjligheter och spännande utmaningar. Det andra är på ett hotell där jag trivs fruktansvärt bra såväl med atmosfären i och kring baren, som med kollegorna och resterande personal på hotellet. Jag tror verkligen att kombinationen kommer bli hur bra som helst.

MEN. 

Jag ska inte sticka under stolen med att jag är lite rädd och har lite ångest över hela grejen med Stockholm igen. Jag är rädd att någonting inte kommer funka i flytten, jag är rädd för att känna mig isolerad eller ensam, rädd för att bli överväldigad,  rädd för att misslyckas. Men mest av allt är jag nog rädd för att pressa mig för hårt, för att jag vill det här så jävla mycket.

Write A Comment