Guess what!

Igår hittade jag min gamla laptop. Eller, egentligen är den inte så gammal utan jag använde den senast ett och ett halvt år sedan, men den känns väldigt gammal och nostalgisk. Jag har hittat gamla dokument och texter men fraförallt: MASSOR BILDER. Det är ju fantastiskt, att hitta en så stor del av sitt liv dokumenterat i bilder – en klar fördel med den tekniska utvecklingen och den mediala värld vi lever i.

Jag inser några saker: 

  1. Jag passade väldigt bra i långt hår.
  2. Jag var väldigt mycket bättre på att ta bra, ordentliga bilder som jag dessutom tog mig tiden att redigera.
  3. Jag var i väldigt mycket bättre form, både styrke- och utseendemässigt när samtliga gamla bilder togs. Ouch.

Jag lever med tron om att man aldrig ska sträva bakåt, så jag tänker inte komma med någon ”jag ska ta mig tillbaka dit, till den formen”-kommentar då jag inte tror att det är sunt.

Jag inser också att jag levde ett liv med helt andra förutsättningar då, där jag hade tid och möjlighet att träna 5-6 dagar i veckan. Där jag hade struktur och rutiner i mitt liv som gjorde att jag kunde optimera min träning, min kost och hela mitt fysiska mående. Jag var på en helt annan plats i livet och jag förstår att det kanske inte alls är möjligt i samma utsträckning idag – men ÄNDÅ lockas jag. Ändå vill jag drömma mig bort till exakt det. Jag vill ha det och jag känner mig nästan ”misslyckad” som inte längre har det. Som inte lyckades hålla kvar i det. Det gör lite ont i hjärtat att se det och veta att jag förlorade det.

Nej jag vet. Utseendet och hur kroppen ser är absolut inte avgörande eller ens särskilt viktigt när det kommer till kritan. Jag vet att det viktigaste är hur jag mår rent psykiskt och fysiskt, vad jag orkar, om jag är frisk och hur hela min varelse fungerar. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Men ändå spelar det lite roll. Jag har accepterat att jag kanske aldrig kommer se ut precis så igen – men jag tänker banne mig bli den bästa versionen av mig själv NU efter de förutsättningar jag har just NU. Jag tänker utmana mig själv. Jag tänker kämpa. Jag tänker bevisa för mig själv att jag klarar precis vad fan som helst om jag bestämmer mig för det – såväl tränings- och hälsomässigt som rent psykiskt.

1 Comment

  1. bra mat och motion i all ära, men jag tror att nyckeln till livsglädje är att ha självacceptans och älska sig själv varje dag, oavsett hur man ser ut just den tidsperioden. att ens självkärlek inte sitter i utseendet.

Write A Comment