Skrivlust, skrivkramp och tiden däremellan - Antonia Eriksson

I vanlig ordning har det gått en tid utan att jag har skrivit någonting alls, till att jag nu plötsligt vill få ur mig precis allt som legat och bubblat sedan jag sist skrev av mig. Jag tror att det är kopplat till mitt mående – när jag mår sämre har jag varken ork eller vilja att formulera mig på ett sätt så det blir förståeligt och när jag mår bättre blir det plötsligt hur enkelt som helst. Jag vet inte om man kan dela in det i ”skrivlust” och ”skrivkramp” för jag tänker att man kan hamna i både dessa tillstånd både när man har ork och vilja att skriva mycket och när man inte har det. Men det kanske inte spelar någon roll. Det viktigaste är nog att jag tillslut ändå hittar tillbaka och börjar skriva igen, och hur suveränt är det inte då att ha en blogg att komma krypandes tillbaka till. Min trygga plats.

Början på detta år var minst sagt kämpig. Jag blev tvungen att åka hem till Linköping igen efter en höst som inte alls blev som jag tänkt, och jag fick ännu en gång börja om. Det var tufft och det tog ett tag att repa mig, men jag tror ändå att det fanns någon sorts mening i att det blev som det blev. Jag har insett hur stort mitt behov av trygghet och rutin är, jag har insett att jag vill börja studera på universitetet och någonting helt annat än näringslära och träningslära, jag har insett att jag har begränsningar som jag måste acceptera och jag har insett att jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv. Viktiga insikter trots allt, även om det krävdes en del för att jag skulle få dem.

Så vad gör jag?

Jag har pluggat lite, och det har blivit både det ena och det andra men jag landade tillslut i att läsa matte, som jag så dumt valde bort i trean på gymnasiet. Den behövs nämligen för behörighet till en rad olika program och jag insåg att jag ville ha möjligheten att söka till (i princip) vad jag vill. För er som inte testat så kan jag meddela att det är JÄTTESVÅRT att börja plugga matte igen när man inte öppnat en mattebok på sådär 3-4 år, och egentligen inte var så bra på matte från första början. Jag har minst sagt fått kämpa. Men nu börjar det sätta sig och det känns toppen. Jag kanske klarar det här trots allt – en känsla jag verkligen inte hade när jag började kursen. I kombination med det har jag börjat jobba, ganska nyligen faktiskt, och jag trivs som fisken i vattnet. Jag jobbar som bartender (något jag bara fått känna på tidigare) och även om det är väldigt mycket nytt och väldigt mycket som ska läras så är det himla roligt. Jag längtar efter att gå till jobbet.

Senaste veckan har jag dock legat hemma supersjuk med feber på ca. 39 grader och en svullen hals med fina vita beläggningar på. Jag har inte kunnat svälja, inte kunnat sova ordentligt och inte orkar sitta up. Ungefär. Imorgon var tanken att jag skulle skriva ett nationellt prov i matte – slutprovet för denna kurs – men det ser ut som att jag kommer få skjuta upp det och lösa det på något annat sätt. Tyvärr. Det hade varit skönt att bli av med det och slippa tänka på det, men ibland blir det inte som man vill och då är det bara att anpassa sig.

Det här blev långt och stökigt, men äsch. Jag är tillbaka iallafall och jag har saknat det: skrivandet! Stay tuned, jag ska försöka uppdatera lite mer frekvent nu. FÖRSÖKA. Inga löften. 

Write A Comment

English English Swedish Swedish