En hel skolvecka har passerat och jag känner mig lätt överväldigad men otroligt taggad.

Vi är en stor klass med över 70 elever och det kommer med all sannolikhet ta tid att lära känna alla, om det ens är möjligt. Men det gör mig inget. Tiden finns och nyfikenheten lika så. Det är spännande att vissa i min klass kan komma att bli vänner för livet. Att vi under de kommande åren kommer att lära känna varandra ”på riktigt” och skapa nya minnen ihop. Jag har känt att jag saknat det sedan jag flyttade till Stockholm. Sammanhanget. Jag behöver det.

Det har varit full fart från start. Första uppgiften är inlämnad och klar och jag har redan börjat kika på nästa. Det är högt tempo, men det är lika bra att jag vänjer mig vid det redan nu. Arbetslivet lär inte bli lättare och ska jag vara helt ärlig gillar jag det. Det är skönt att känna mig stimulerad och utmanad.

Hälsan är dessvärre inte hundra och jag har känt mig hängig i några dagar nu. Förhoppningsvis lyckas jag slå ut det innan det blir värre, men det är ett jobbigt mönster att kroppen alltid protesterar när jag ställer om i livet. Jag har kontaktat vårdcentralen för att se om jag kan göra någon form av utredning, då det här har varit ett återkommande mönster i flera år nu och jag är ganska trött på det. So with that said. Wish me luck.

Write A Comment