livet-arkiv - Antonia Eriksson
Tag

livet

Browsing
Och så har ännu en vecka flugit förbi och en ny vecka börjat ticka och det känns som att jag bara förlorar tid.

Livet känns överlag ganska påfrestande och utmattande at the moment då jag pendlar mellan Stockholm och Linköping och bara hinner städa, tvätta och göra matlådor när jag väl är hemma. Sen är det bara att packa om väskan, vända och så sitter jag på ett tåg tillbaka till Stockholm igen. Suck.

Men nu har jag äntligen fått lite goda nyheter: jag får tillbaka min lägenhet redan första december och slipper vänta tills årskiftet innan jag kan flytta in. Jag tror att det kommer kännas som världens befrielse och ta ner min stressnivå extremt mycket – att bara få tillbaka mitt hem, mitt space och slippa vara i det här ”mellanläget” jag befinner mig i nu. Jag har dessutom (äntligen!) hittat en inneboende och i Januari flyttar fina Evelyn in hos mig. Jag tror att det kommer bli skitbra.

Utöver det har jag (surprise!) klantat mig och fått vad som ser ut att vara en liten spricka i foten. Det gör inte ont hela tiden men när jag belastar eller sätter tryck på punkten där sprickan troligtvis sitter, gör det förbannat jävla jätteont. Därför fick jag order om att vila foten i en vecka och inte gå omkring så  mycket – och sedan får jag börja belasta så smått igen och se hur det känns. Förhoppningsvis imponerar kroppen på mig lika mycket som vanligt så jag slipper dras med det här länge. Men det återstår att se. Det är ju faktiskt jävligt bökigt att ha en trasig fot när man jobbar på fötterna hela tiden.

Jag kan knappt förstå att vi nu kliver in i hösten. Hösten som förra året främst bestod av kaos och oro men som jag i år känner mig mycket mer förberedd för. Hösten som ger mig en känsla av nystart och möjligheter. Som att jag får vända blad och påbörja ett nytt kapitel. Det är nu jag börjar om eller tar ny sats. Inte vid nyår. Nu.

Jag blir ofta mer kreativ på hösten. Jag vet inte vad det beror på, men jag får liksom en nytändning till allt när hösten kommer och då får även min kreativitet bredare svängrum.  I vanlig ordning står jag inför flera stora beslut såhär i början på mitt nya kapitel; om hur jag ska gå vidare i mitt liv, vad jag vill göra, var jag vill vara osvosv. Frågorna tar aldrig slut och det känns som att det finns flera rätta svar för varje fråga – så vart ska jag ens börja?

Jag gillar inte att fatta beslut.

Att välja fel och sedan behöva stå för det, ta alla risker som valet kan innebära och där med riskera att allting rasar,  skrämmer skiten ur mig. Jag ställer alltid mina alternativ mot varandra, försöker hitta för- och nackdelar och räkna ut vilket alternativ som ger stört utdelning, men känner mig fortfarande förvirrad. Det finns så många faktorer jag inte kan veta om i förväg, utan som kommer dyka på vägen och därmed förändra mitt synsätt eller kanske till och med mina val. Och hur ska jag då veta? Jag har kommit till slutsatsen att jag inte kan veta. Jag försöker bara lita på magkänslan. Välja det alternativ som känns bäst, bortom alla för- och nackdelar och bortom alla rädslor.

Jag bestämde mig för att så fort som möjligt flytta ut och få mitt eget space, för att kunna andas och hitta lugnet och därifrån fatta större beslut. Jag hade tur och hittade en lägenhet nästan direkt och på loppet av några dagar flyttade jag in. Jag bestämde mig också för att säga upp mig. Jag har verkligen känt att jag behöver gå vidare till någonting mer utmanande men också lite lugnare, som tar mig mer i den riktning jag faktiskt vill. Jag kommer fortfarande jobba som bartender, ett yrke jag ÄLSKAR och vill satsa på ett tag till,  men har insett att de arbetsförhållanden jag jobbar under i dagsläget helt enkelt inte funkar för mig. Jag har haft fruktansvärt roligt på mitt jobb och kommer genuint sakna både arbetsplatsen och mina kollegor, men jag behöver lyssna på kroppen och göra det som känns bäst för mig just nu. Lita på mig själv och lita på kroppen.

Den här senaste veckan har alltså, av förklarliga själ, varit enormt hektisk. Jag har packat och packat upp och möblerat och byggt och hämtat och lämnat och inrett och allting däremellan. Idag klev jag även på mitt sista helgpass på New York Ledgends och klockan 18.00 på söndag lämnar jag det kapitlet bakom mig och vänder blad. Shit.

Wow. Det känns som att det var evigheter sedan jag sist skrev något här. Så länge sedan var det inte egentligen, men dessvärre har det inte blivit någon kontinuerlig eller regelbunden uppdatering här på länge. Jag har helt ärligt varken haft tid, ork eller känt mig inspirerad till att skriva något vettigt. Det har varit mycket som hänt runt om som jag behövt lägga mitt fokus på istället, vilket är lite tråkigt då skrivandet – på alla sätt – ger mig väldigt mycket tillbaka. Jag borde prioritera det mer. Men det finns många saker jag borde göra som jag inte gör.

Jag har spenderat de senaste fyra veckorna i mitt älskade Stockholm och gått en bartenderutbildning. Det har varit intensivt och krävande och jag har tvingats lägga ner mycket tid och energi på att plugga och träna på de olika momenten. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara lika tufft som det har varit, men jag blev positivt överraskad och har verkligen känt att jag utvecklats och lärt mig mycket. Den här veckan har vi haft alla slutprov som kändes väldigt blandade rent prestationsmässigt, men jag klarade mig fint och åker nu hemåt med ett certifikat i handen.

Dagarna innan jag åkte upp till Stockholm var jag orolig över att det skulle medföra massor ångest och stress och att jag helt enkelt inte skulle orka genomföra utbildningen på ett bra sätt. Jag var rädd att det bara skulle bli kaos och det gick så långt att jag funderade på att ställa in hela kalaset. Men jag lyckades övertala mig själv att åtminstone försöka och såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag gjorde det – för att det blev precis tvärt emot vad jag hade trott. Jag har mått bättre än på länge och har haft så-himla-kul. Det känns verkligen vemodigt att åka hem till lilla Linköping igen. Jag vill vara i Stockholm. Mitt älskade Stockholm.

Jag vet inte riktigt vad mitt nästa steg blir. Först och främst ska jag hem till Linköping och jobba min första helg på 6 veckor. Jag ser fram emot det och är taggad, även om det kommer bli tungt med närmare 30 timmar på 3 dagar; efter en fullspäckad vecka i skolan. Men jag har lärt mig massor och vill verkligen se hur det blir i praktiken. Jag vill tro att jag kommer kunna leverera på en ny nivå.  På lite längre sikt letar jag nya utmaningar. Kanske ska jag våga ta ny sats, kasta mig ut och lita på att mina vingar är starkare och orkar bära mig denna gång.

Guess what!

Igår hittade jag min gamla laptop. Eller, egentligen är den inte så gammal utan jag använde den senast ett och ett halvt år sedan, men den känns väldigt gammal och nostalgisk. Jag har hittat gamla dokument och texter men fraförallt: MASSOR BILDER. Det är ju fantastiskt, att hitta en så stor del av sitt liv dokumenterat i bilder – en klar fördel med den tekniska utvecklingen och den mediala värld vi lever i.

Jag inser några saker: 

  1. Jag passade väldigt bra i långt hår.
  2. Jag var väldigt mycket bättre på att ta bra, ordentliga bilder som jag dessutom tog mig tiden att redigera.
  3. Jag var i väldigt mycket bättre form, både styrke- och utseendemässigt när samtliga gamla bilder togs. Ouch.

Jag lever med tron om att man aldrig ska sträva bakåt, så jag tänker inte komma med någon ”jag ska ta mig tillbaka dit, till den formen”-kommentar då jag inte tror att det är sunt.

Jag inser också att jag levde ett liv med helt andra förutsättningar då, där jag hade tid och möjlighet att träna 5-6 dagar i veckan. Där jag hade struktur och rutiner i mitt liv som gjorde att jag kunde optimera min träning, min kost och hela mitt fysiska mående. Jag var på en helt annan plats i livet och jag förstår att det kanske inte alls är möjligt i samma utsträckning idag – men ÄNDÅ lockas jag. Ändå vill jag drömma mig bort till exakt det. Jag vill ha det och jag känner mig nästan ”misslyckad” som inte längre har det. Som inte lyckades hålla kvar i det. Det gör lite ont i hjärtat att se det och veta att jag förlorade det.

Nej jag vet. Utseendet och hur kroppen ser är absolut inte avgörande eller ens särskilt viktigt när det kommer till kritan. Jag vet att det viktigaste är hur jag mår rent psykiskt och fysiskt, vad jag orkar, om jag är frisk och hur hela min varelse fungerar. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Men ändå spelar det lite roll. Jag har accepterat att jag kanske aldrig kommer se ut precis så igen – men jag tänker banne mig bli den bästa versionen av mig själv NU efter de förutsättningar jag har just NU. Jag tänker utmana mig själv. Jag tänker kämpa. Jag tänker bevisa för mig själv att jag klarar precis vad fan som helst om jag bestämmer mig för det – såväl tränings- och hälsomässigt som rent psykiskt.

Jag tror att min kropp jävlas med mig. Jag blev frisk och mådde bra, jobbade som vanligt och kom tillbaka i rutiner och då, som en smäll på käften: Feber. Hosta. Halsont. Huvudvärk. Nästäppa. Och i vanlig ordning blev diagnosen från vårdcentralen en virusinfektion – så de kan inte göra någonting och det enda jag kan göra är att vila,  dricka mycket vatten och ta febernedsättande vid behov. Jag fick även någon tveksam kortison-nässpray mot min bihåleinflammation och rekommendationer om bra halstabletter om det är jobbigt att svälja eller äta. Jo tack. Jag vet.

Så jag har varit hemma från jobbet sedan i torsdags förra veckan och mina stackars kollegor har fått jobba halvt ihjäl sig vid min frånvaro. Men idag börjar jag må lite bättre och planen är att jobba ikväll!  I helgen ska jag dessutom på bröllop och MÅSTE vara frisk tills dess, så nu får kroppen faktiskt anpassa sig.

Min glöd har kommit tillbaka igen. Glöden som får mig att vilja skapa och lära mig och göra nya saker. Den som får mig att vilja utvecklas och förändras och explodera av energi. Jag älskar den känslan. Den slår ALLT. Nu gäller det bara att hitta en bra balans i det hela, så att inget går överstyr – och framförallt: hitta ett bra, sunt och förlösande utlopp för det. Men det blir nog inte alldeles för svårt.

English English Swedish Swedish