Foto: Malin Lövkvist

Livet hörrni. Tänk att det kan svänga så mycket.

Nu var det en evighet sedan jag sist skrev här. Men jag har haft fullt upp med att skriva massor annat, så jag har helt enkelt inte tagit mig tiden eller haft samma behov att dela med mig här. Dessutom har jag alltid låtit den här bloggen vara min frizon, som jag skriver i när jag har tid och lust och därför blir det lite sporadiskt. Jag har även haft mycket på gång med skolan och allting runtomkring vilket tagit en del tid. Bland annat har jag börjat ta på mig lite skrivjobb, vilket känns hur kul som helst. All erfarenhet jag kan få under utbildningens gång är guld värt.

Februari har varit bra, riktigt bra. Det började med min födelsedag som var fantastisk. Familjen var uppe och hälsade på vilket var hur mysigt som helst. Men det bästa var att jag, på min födelsedag, tävlade och vann min kvalfinal i poetry slam och numera kan kalla mig ”Huddinge-mästare” och har kvalificerat till Svenska Mästerskapen. Fattar ni? Jag har kvalat till SM! Hur sjukt?! Det känns hur bra som helst och jag längtar SÅ MYCKET efter tävlingen; att få hänga med alla fantastiska och kreativa poeter och åter igen få dela med mig och blotta mig på scenen. Det har kommit att bli något av det bästa jag vet – som en form av massterapi där jag får ge uttryck för allting som händer i mig. Att jag dessutom fått en sådan fantastisk respons känns magiskt. Jag har verkligen hittat min grej. SM förra året var bland det bästa jag varit med om, så jag kan knappt bärga mig.

Februari har även bjudit på andra överraskningar. Jag har blivit kär. Jättekär. Det känns både töntigt och läskigt att skriva det, men samtidigt helt självklart. Det har tagit lång tid för mig att ”bli redo” för det igen, nästan tre år, men sen hände det. Från ingenstans. Snabbt och magiskt och helt överväldigande. Jag har aldrig känt något liknande och trodde aldrig att det kunde ske så fort. Men nu står jag här. Så in i helvete kär och lycklig.

Marcus är den mest genuina människan jag någonsin träffat. Det är inte klokt. Han är så varm och trygg och kärleksfull. Jag kan kan knappt ta in att han är min. Han gör att jag vill vara en bättre människa, för honom såväl som för mig själv. Jag ser så mycket fram emot hur det här kommer utvecklas och hur vi kommer växa tillsammans. Det kommer bli ett av mina livs mest spännande äventyr, det är jag helt övertygad om.

Write A Comment